Arbetslösa och sjukpensionärer: Politikerna är så främmande för vår vardag
Kaffesnack med arbetslösa, sjukpensionärer med mera
Plats: Verskamhetscentralen Kikaren i Pargas.
Deltar: Omkring 20 personer besöker Kikaren medan ÅU är på plats. Kikaren är öppen onsdagar klockan 10–12 på Elmgrensvägen i Pargas och upprätthålls av staden och församlingarna. Kaffedukningen är avgiftsfri och bordet är dukat med donationer från lokala mataffärer. Bröd/matutdelning erbjuds också.
I artikelserien ”Kaffesnack” träffar ÅU olika målgrupper inför riksdagsvalet 14.4.2019. Vilka teman är viktiga, vad borde politikerna diskutera, vad borde nästa riksdag rätta till eller fatta beslut om?
I valet 14 april väljs 17 ledamöter från Egentliga Finlands valkrets till Finlands riksdag för fyra år framöver.
Att ha åsikter om rikspolitiken är inte självklart om du mest funderar på hur du ska klara av hyran, ha råd att betala elräkningen eller oroar dig för din hälsa.
Men det betyder inte detsamma som att de människorna inte skulle ha några åsikter om hur landet styrs, eller att de inte skulle följa med nyhetsrubrikerna.
En onsdagsmorgon i Pargas sitter ett drygt tiotal personer runt kaffebordet vid verksamhetscentralen Kikaren som finns på Elmgrensvägen. Deras ålder, kön och livssituation varierar, en gemensam nämnare är de inte har jobb.
Kikaren erbjuder också bröd- och mathjälp. Foto: Anja Kuusisto
Ingen vill skylta med sitt ansikte i medierna och ÅU:s besök har i värsta fall lett till att några uteblivit från träffen den här onsdagen. De som är på plats har inte så mycket övers för rikspolitiker och riksdagsledamöter.
– I valtider lovar de mycket men inte håller de det sen.
– De förstår nog ingenting av vår vardag.
– De är som om vi inte fanns. Och brödköerna, ska de förbjudas de också?
Här pågår också matutdelning
Brödutdelningen känns angelägen eftersom caféet Kikaren också har en bröd- eller matutdelning för de besökare som vill ta med något av det som tre matbutiker har skänkt till Kikaren inför onsdagsträffarna.
Någon packar med sig en påse, andra inte.
Med det här kan man klara sig ett par dagar framåt, säger någon.
Kikarens verksamhetsledare Katrina Engman förklarar att matutdelningen och Kikarens verksamhet överlag är öppen för vem som helst. Här blir man inte tillfrågad om vare sig namn, hemort eller om vilka eventuella stödformer man har tillgång till.
– Vi har också en tvättmaskin och dusch som används av en del kunder. Bland dem finns också de som bor i husvagn eller i någon gammal stuga utan bekvämligheter, berättar Engman.
”Att rösta är ingenting självklart”
Kring kaffebordet går diskussionen på Pargasvis än på svenska, än på finska.
Jag försöker igen styra in samtalet på riksdagsvalet. Men flera säger sig ha noll intresse för politik:
– Inte är det någon idé att rösta.
– Men om man inte röstar kan man inte påverka alls. Jag ska nog rösta.
– Men sen måste man rösta rätt också, på rätt parti.
– Och vad åstadkommer de, min pension steg med sex euro men i samma veva steg hyran med 12 euro.
– Vi skulle nog inte ha någon chans på någon arbetsplats alls mera, jag säger åtminstone ifrån och vad jag tycker, och det passar inte nuförtiden.
– Och nuförtiden ska allt köpas utifrån, från de privata. Se hur det har gått för Kuntec i Åbo nu, det som förr var kommunalt blev privat och efter den här vintern förlorar de upphandlingen och säger upp folk.
Pudeln Misan är det lätt att diskutera med för envar.
Nyheter läser man i text-tv, på nätet och i tidningar
Såsom vid många andra kaffebord är det några som pratar mest, andra säger inte så mycket. Stämningen är oberoende god och det verkar som om flera kände varandra sedan länge.
Den dag ÅU besöker Kikarens onsdagskaffe är en viss minister i rubrikerna och det har inte heller gått det här bordssällskapet förbi:
– Nu ska den där Berner skapa oreda i bankvärlden i stället, lika bra så.
– Kanske hon far till EU-parlamentet och Bryssel, så där som Katainen och vissa andra. Dit sticker de sen.
Vilka är era nyhetskanaler?
– Text-tv, meddelar ett par av dem bums. Nätet, säger någon, tv, någon annan.
En får Pargas Kungörelser hem och kollar på teven, en annan säger sig läsa Turun Sanomat.
– Jag har sådana koncentrationssvårigheter att det är svårt att ens följa med en nyhetssändning på tv, jag förstår inte. Men när jag får läsa i fred och ro går det bättre, förklarar en medelålders man.
”Psykiatrisk vård borde få resurser”
En yngre kvinna vet att hon tänker rösta och hon vet i varje fall en sak som politikerna bör prioritera, vården och inte minst den psykiatriska vården.
Hon refererar en väns erfarenheter och säger:
– Psykiatrisk vård borde man få nära hemorten och också på svenska. Hamnar du i Halikko har du tur om någon kan svenska och som psykotisk vill du tala ditt modersmål.
– Psykiatrisk vård är ofta rätt akut, då borde hjälpen finnas. Men nuförtiden tar de inte emot den som behöver psykiatrisk hjälp om de sköter missbrukare, och vice versa.
Smakar det här, undrar socialhandledare Moona Hellsten och visar vilka matvaror man kan få som mathjälp denna gång vid Kikaren. Foto: Anja Kuusisto
Sysselsättningsanställda tittar in
En stund senare ansluter sig stadens Par-Fix-grupp till Kikarens kaffeträff. I Par-Fix jobbar en del som sysselsättningsanställda och andra har det som heter arbetsprövning.
Par-Fix verksamhetsledare Sonja Österholm leder tillsammans med Peter Virtanen gruppens arbete.
Österholm förklarar vad arbetsprövning är:
– Arbetsprövning är en form av rehabilitering där man försöker slussa in folk tillbaka till arbetslivet. De kan få utkomststöd eller annat stöd men om de jobbar med arbetsprövning fyra dagar i veckan, fyra timmar per dag får de nio euro i dagen för det.
Nio euro om dagen – i ett jobb som känns bra
Nio euro om dagen är inte så mycket, men det som verkar motivera den unga man inom arbetsprövningen som ÅU träffar är själva arbetsuppgiften och gemenskapen:
– Det här känns bra, det är fyra år sedan jag har haft ett jobb och jag trivs i Par-Fix. Jobbet är omväxlande. Senare hoppas jag hitta jobb inom min bransch och kanske flytta till Åbo småningom.
– I valet röstar jag nog knappast, säger han och en äldre kollega nickar: Jag har röstat väldigt sällan, nu blir det nog inte heller.
Aktiveringsmodellen ger de inte mycket för, men systemet med sex månaders sysselsättningsanställningar får beröm. Det är viktigt att ta del av arbetslivet.
Kikaren – som upprätthålls av staden och församlingarna – är en ny bekantskap för det här gänget.
– Brödpåsen blir också bra, säger någon och går en vända via köket där socialhandledaren Moona Hellsten fyller matvaror i en påse.
Bättre att gå rösta än att inte göra det även om man röstar blankt. En blank röst väger mer än ingen röst även om det i princip är samma sak. Vad är effektivare, lågt valdeltagande eller högt valdeltagande men med massor av förkastade röster?
Om man inte röstar så kan man inte heller klaga eftersom då godkänner man egentligen vad andra röstar. Hellre en blank röst än en röst på en clown som får hög lön för sin idioti, och hellre en blank röst än en röst på en invald person med hög lön som har kort minne och följer partiets linje.
Tyvärr så lovas det massor inför val och sedan glöms bort eller invalda personen gömmer sig bakom partiets linje, och detta har varit en standard inom finsk politik i sovjetisk stil och det fortsätter man med. Inte konstigt att intresset är lågt.