Vi kan skratta en stund – men har också rätt att veta hur bergbanan blev som den blev
Bergbanan är en succé! Vem skulle inte komma till Åbo för att åka med den här… den här… farkosten!
Ursäkta sarkasmen, men visst är det så att den synlighet Åbo stad fått genom Kakolabackens bergbana är enorm. Nyheten om testkörningen av bergbanans kabin förra veckan spreds som en löpeld.
Om man inte själv är först med att berätta om testkörningar, så är det någon annan som gör det. På Åbo stad hade de sinnesnärvaro nog att bidra:
”Stadens bergbana blev en hit på nätet redan då den byggs. Och visst behöver väl Kakolabacken ett något fränare fordon. Välkommen ombord i vår!”
Man kan ta uppståndelsen med humor. Och man ska ta den med humor. I alla fall just nu. Vi kan ändå fråga oss hur länge vi kan le åt det här.
Åbo stad kunde väl ha påpekat att bergbanekabinen faktiskt ser nästan exakt ut som den vision som presenterades för över ett år sedan.
Orsaken till varför det hela blev så komiskt var då människor jämförde den vagn som nu finns på Kakolabacken och den vision som spridits tidigare. Den Stjärnornas krig-farkost vi får kommer inte från samma universum som det charmiga växthus som åker på Fölis Youtube-video.
En sak är klar: det har brustit i kommunikationen. Antingen inom staden eller utåt. Mer sannolikt både och. Nästan på ett sätt som gör att det känns som medveten vilseledande marknadsföring.
Den växthuskabin som finns på produktionsbolaget Kuvakasvots video från 2016 är bedårande, rentav imponerande.
Samma video har också lagts upp av kollektivtrafiken i Åboregionen, Föli. Det skedde 2016, med rubriken ”Inom Föli väntar vi ivrigt på Kakolabackens bergbana!”
Och det är här det har gått fel: Tanken har inte varit att det ska bli en dylik öppen futuristisk fönsterskapelse, inte ens då Kuvakasvot gjorde videon 2016.
Redan 2015 sades det att ett referensobjekt för Kakolabackens projekt är bergbanan vid Gediminas torn i Vilnius i Litauen.
”Högt ovanför den gamla staden, uppe på slottskullen, ligger Gediminas torn. (…) I fundamenten till det här medeltida slottstornet finns Vilnius födelseplats. Här finns också ett museum och hisnande vyer uppifrån kullens topp”, kan vi läsa på en resesajt.
Gediminasbackens bana påminner faktiskt lite om Kakolabacken: den är 71 meter lång jämfört med cirka 110 i Åbo, och det tar 35 sekunder att komma upp, jämfört med en minut i Åbo.
Om man jämför de här två bergbanorna så kan man säga att Åbo kanske ändå fick det som beställdes (eller som i alla fall var tanken då beslut fattades om att beställa något). Men bara ungefär.
Det finns några betydande skillnader.
Trots att Gediminasbanan är klart kortare, är den mycket brantare. Backen där kabinen åker upp och ned är trädlös och erbjuder en fantastisk utsikt över Vilnius.
I Kakolabacken kan passagerare titta på träd, för något annat ser de inte.
En annan skillnad är själva banan. Gediminasbanan är – liksom så många andra urbana bergbanor – spikrak. Kakolabackens bana går i en båge, vilket innebär att kabinen ska tippa framåt och bakåt medan den åker, så att golvytan hålls vårgrät. Vad tror ni den tekniken kostade?
Nå, vi får väl se vilka egenskaper som tagits från Gediminasbanan. Så värst upplyftande känns det hela inte nu:
”The funicular to the Gediminas Hill is currently out of order”, meddelar Vilmius turistinformation. Då man läser besökarfeedback på webben under senaste åren har bergbanan varit stängd ofta – enbart ifjol stod den stilla flera månader. Vi får hoppas att det funnits ett annat referensobjekt då det gäller pålitligheten.
Det är de här frågorna Åboborna nu borde få svar på: Hur blev det så här? Vilka riktlinjer gavs för projektet? Och varför tilläts någon göra och sprida vilseledande videor som inte hade någon som helst koppling till referensobjektet?
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.