Anja Kuusisto 08.01.2019 04:00

12 april 2018: En utländsk kvinna omkom i ett snöskred på Russælvfjellet i Troms.
1 april 2018: En norsk man i 40-årsåldern omkom i ett snöskred på Sydalsfjellet.
29 mars 2018: En norsk skoterförare omkom i ett skred i Kildalen i Troms.
Norska medier publicerar statistik över de senaste dödsolyckorna i fjällen.
Sedan vintern 2014/15 har 14 personer dött i snöskredsrelaterade olyckor, sju av dem i Troms, enligt NRK.
Då man blir tvungen att lägga till datumet 2 januari 2019 med fyra personer – tre finlandssvenskar och en svensk befaras ha omkommit i norska fjällen – är statistiken ännu värre.
I måndags kunde inte någon sökoperation vid Blåbærsfjellet heller göras, på grund av vädret.
Händelsen i Takomdalen i Troms blir den värsta olyckan av alla i norsk fjällstatistik.
I Vbl och Hbl (6.1) intervjuas lavinexperten, ortsbon Aadne Olsrud. Olsrud är en nyckelpersonerna som myndigheterna konsulterar i sökoperationerna, och han citeras bland annat så här: ”Det är tungt att veta att det ligger fyra ungdomar begravda där. Och att man inte kan göra något. Det här är en katastrof som berör hela dalen”.
I Tamokdalen har ingen skidåkare tidigare dött.
Hur nyckfulla lavinerna är beskrivs bra i texten: Efter att man grävt ett schakt genom snön fann man ett svagt snölager på en meters djup, ett en centimeter tjockt lager med rimfrost. ”Sådana lager är de farligaste eftersom de kan kollapsa av tyngden från en som går förbi och utlösa laviner högre upp” förklarar Olsrud.
En katastrof som berör hela dalen, är Olsruds ord.
Och en katastrof som berör hela Dalsbruk, har ÅU konstaterat.
Det här efter att Dalsbruks skola i fredags gick ut med information om att skolan håller öppet för den som vill diskutera eller dela oron och sorgen med andra. Orsaken till skolans agerande är att en av de saknade har jobbat som lärare i skolan sedan 2015.
Det var ett modigt och klokt beslut skolan fattade när den valde att öppna dörrarna och därmed också öppna upp informationen för allmänheten om att en av ortens lärare är saknad.
Katastrofen är lika grym oberoende. Men utgående från vad man i dag vet om krishantering är öppenhet av godo, att låta människor tala ut om den oro eller ångest som en traumatisk händelse utlöser är viktigt.
När sorgen bemöts sakkunnigt och proffsigt är samtalen ett led i processen som leder vidare.
Att det i det här fallet handlar om en lärare gör att många barn och ungdomar berörs, och att en så liten ort då omedelbart har krisutbildad personals tjänster att erbjuda är ingen självklarhet.
Dalsbruksbor, invånarna i Tamokdalen och många österbottningar delar sorgen. De berörs på olika sätt och precis såsom varje olycka är unik är sättet att sörja också unikt människor emellan. Det krisarbete som stöder en känns inte rätt för en annan.
Men erbjudandet om att det finns forum för att möta andra är värdefullt. Att få gå igenom vad som har hänt och få korrekt fakta är också viktigt i processen.
Det kan till exempel kännas bra att veta att den femte skidåkaren i Tamokdalen inte vände om på grund av vädret eller någon uppenbar lavinfara.
I Vbl intervjuas skidguiden Fredrik Aspö som ledde isklättringskursen där de nu saknade hade deltagit. Aspö säger: ”De skiljdes åt eftersom de hade olika förväntningar på dagen. Han hade lust att åka i bra snöterräng i skogspartiet medan de övriga hade lust att försöka ta sig upp till toppen”.
Kriser, alltså plötsliga, oväntade olyckor eller händelser, har dessvärre Kimitoön och Dragsfjärd erfarenhet av sedan tidigare. Vi tänker på utkörningen i Dragsfjärd 2016, då fyra män omkom.
I Pargas ledde tre unga människors självmord tre vintrar efter varandra till att ortens krisgrupp, församlingen och FRK ordnade en för allmänheten öppen träff (2012). I Nådendal sörjde hela staden 2009, då en grupp ungdomar blev innebrända i samband med en hemmafest. I Salo sörjer man i detta nu, en ung man saknas.
Lärdomen från små samhällen i sorg är tydlig. Öppenhet är rätt väg.

Anja Kuusisto
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln