The Long Kiss Goodnight har med tiden blivit något av en klassiker, trots ett ljummet mottagande när den hade premiär
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
90-talet tillhörde Geena Davis
Förra veckan hade jag det stora nöjet att se Renny Harlins bästa och mest underskattade film The Long Kiss Goodnight på bio, som en del av Malmöbiografen Spegelns sommarsatsning. Biografen visar klassiker från 80- och 90-talet under etiketten Femme Fatale och har den goda smaken att göra det i sin barsalong där mat och dryck kan förtäras under visningen.
I korthet handlar filmen om Samantha som lider av minnesförlust och med hjälp av privatdetektiven Henessey (Samuel L. Jackson) inser att hon är en spion för CIA. Filmen är en slags The Bourne Identity, sex år före sin tid. Den är underhållande, actionfylld och helt huvudlös. För manuset står Shane Black, som i slutet av 80-talet gjorde sig känd som manusförfattare till Dödligt vapen. Han skrev sedan The Last Boyscout och Last Action Hero och fick 4 miljoner för att skriva The Long Kiss Goodnight. Blacks svarta humor och Harlins förkärlek för det överdrivna och explosiva fungerar ypperlig tillsammans, och Geena Davis är helt perfekt i dubbelrollen som Samantha/Charly.
The Long Kiss Goodnight har med tiden blivit något av en klassiker, trots ett ljummet mottagande när den hade premiär 1996. När websidan The Undefeated bad Samuel L. Jackson ranka sina 20 bästa roller fick hans mest kända karaktär Jules Winnfield från Pulp Fiction nöja sig med andraplatsen – etta på listan var nämligen Mitch Henessey.
Att filmen inte fick det erkännande den förtjänade verkar ha många orsaker. Jackson menar att den marknadsfördes på fel sätt eftersom studion inte fattade att kvinnor vill se actionfilmer med kvinnor i huvudrollen. Black har själv sagt att det kanske är för att det var en kvinna i huvudrollen. Filmen påverkades säkerligen också negativt av att den hade premiär mindre än ett år efter Renny Harlins Cutthroat Island, en film som anses vara en av de största ekonomiska flopparna. Även den hade Geena Davis i huvudrollen.
Cutthroat Island var en film som drogs med problem innan den ens hade börjat filmas. Michael Douglas var tilltänkt i en av huvudrollerna och tackade ja med villkoret att han skulle ha en lika stor roll som Davis. När han kände att så inte var fallet drog han sig ur filmen. Listan på skådespelare som erbjöds rollen och tackade nej är lång, och inkluderar bland andra Tom Cruise, Keanu Reeves och Liam Neeson. Davis försökte också lämna filmen men kunde inte bryta sitt kontrakt.
Medan Harlin letade efter Douglas efterträdare jobbade hans medarbetare vidare på manus och kulisser. När det var dags att börja filma var Harlin missnöjd med jobbet som gjorts och budgeten drog iväg. Detta fortsatte under inspelningen, bland annat då Harlin sparkade en kameraman vilket fick flera dussin andra att säga upp sig i protest. Den planerade budgeten på 60 miljoner dollar blev till slut 98 miljoner. Resultatet? I USA drog filmen in 10 miljoner. Produktionsbolaget gick i konkurs och många menar att Davis rykte som lönsam skådespelare fick sig en ordentlig törn. Ser en på hennes filmografi är det lätt att hålla med. Efter Cutthroat Island lyser de större rollerna med sin frånvaro.
Det är synd. Davis hör till mina favoritskådespelare och under 80- och 90-talet stod hon för verkligt minnesvärda roller i bland annat Beetlejuice, The Fly, The Accidental Tourist, Thelma & Louise och A League of Their Own. Se dem alla, men börja med The Long Kiss Goodnight. Du kommer inte att ångra dig, tro mig.
Martina Moliis-Mellberg
Filmskribent och kulturrecensent
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.