2300 euro räcker inte
En resning sker sakta men säkert i de kvinnodominerade branscherna i vårt land.
För drygt 10 år sedan hotade sjukskötarna med massuppsägningar i kampen om högre lön.
Nu är det barnträdgårdslärarnas tur.
Den 21 april väntar en stor demonstration i Helsingfors som kulmen på en kampanj som pågått i vinter.
Pedagogerna inom dagvården vill ha mer än 2 300 euro i månaden.
En viss genans är märkbar i kommentarerna från fackligt håll som svar på frågan: Varför har man inte krävt mer tidigare?
Varför har inte OAJ eller Akava tidigare lyft frågan om barnträdgårdslärarnas usla löner?
Hur kan denna lönegrop ha fått bli så djup?
Enligt OECD:s beräkningar är dagvårdspedagogernas lönenivå i Finland bland de lägre i Europa.
I ekot av frågan ”Varför först nu” hör man #metoo-kampanjen ropa ett svar.
Först nu var tiden mogen för att säga ifrån.
Först vintern 2018 är tiden mogen för barnträdgårdslärarna att lyfta sin knutna näven ur fickan.
Duktiga flickor som bitit ihop och lett vänligt mot föräldrarna i tamburen på morgnarna drar nu ut på demonstration.
Då barnträdgårdslärarna nu äntligen sätter ner foten i sina krav vet de också att det krävs åratal av avtalsrundor innan siffrorna ser vackrare ut på lönekvittot.
3 000 euro i månaden är kravet som ställs i kampanjen ”Ei leikkirahaa” (”Inga leksakspengar”).
De kvinnodominerande branscherna – där man tar hand om andra – har ständigt dragits med ett ok: De har setts som ett arbete man inte främst utför för ”lönens skull”.
Sjukskötarna avskyr idag snacket om att följa ”ett kall”.
Högskoleutbildade pedagoger har eventuellt valt sitt yrke för att ”de tycker om barn” – men drivkraften måste vara djupare än så. Att ”tycka om småbarn” räcker inte till för att verka professionellt inom småbarnspedagogiken idag.
Det räcker inte för att orka i daghemsvardagen i ur och skur.
Framför allt hjälper det inte att ”tycka om småbarn” då hyran ska betalas.
Barndagvården har allt sedan de första stapplande stegen på 1970-talet främst setts som barnparkering.
Förvaring av barn medan föräldrarna utför viktigt förvärvsarbete, samhället fromma.
Vem som övervakat de parkerade barnen har varit av ovidkommande betydelse. Helst ”någon som tycker om barn.”
I takt med att insikten vaknat bland en allt bredare allmänhet om barndomsårens betydelse för livsutvecklingen har synen på pedagogiken i grundskolorna förändrats. Till och med radikalt (jämför undervisningsmetoder på 1940-talet och 2010-talet).
Insikterna har sakta sipprat ned också till daghemmen. (Progressiv och engagerad dagvårdspersonal har naturligtvis gjort pionjärsarbete redan långt tidigare.)
Men först med start på 1990-talet och 00-talet har insikten om pedagogikens betydelse fått styrda strukturella former.
Idag talar man i professionella kretsar mer sällan om ”dagvård” och oftare om ”småbarnspedagogik”.
Jämför semantiken i Sverige: man går inte ”på dagis” längre utan ”i förskola”.
Fånigheter, fnyser enbart den som i alla lägen har störst tilltro till ”livets skola” och vägrar tillmäta utbildning och civilisationsgrad någon form av betydelse.
Den 6 februari sändes en ny lag om småbarnspedagogik ut på remissrunda.
Den är tänkt att stärka småbarnspedagogikens kvalitet genom att höja personalens utbildningsnivå.
– Det framkommer ständigt nya forskningsdata om betydelsen av de tidiga åren. Alla föräldrar måste kunna lita på att våra daghem håller en hög kvalitet, och personalens kompetens hör klart ihop med just kvaliteten, säger undervisningsministern i ett pressutskick.
Yrkestiteln ”barnträdgårdslärare” ska snart (tack och lov) vara ett minne blott och den pedagogiska ledaren i en barngrupp ska benämnas ”lärare inom småbarnspedagogik”. Därtill ska socionomer inom småbarnspedagogiken (med yh-examen inom social- och hälsovårdsbranschen) samt barnskötare (yrkesexamen) fortsättningsvis arbeta i grupperna.
I huvudstadsregionen – landets ekonomiska motor – råder det akut brist på behöriga barnträdgårdslärare.
Yle skrev i mars om att Helsingfors, Vanda och Esbo i en ”gentlemannaöverenskommit” att inte bjuda högre lön för att locka personal från en stad till en annan.
Varken tjänstemän eller politiker vidkänns överenskommelsen men grundkursen i nationalekonomi lär ut hur utbud och efterfrågan ska mötas.
Om efterfrågan är större än utbudet stiger priset på den efterfrågade varan.
Dock inte då det gäller barnträdgårdslärare.
En central kugge i hjulet som heter Finlands ekonomi gnisslar illavarslande.
Tänk om alla barnträdgårdslärare skulle säga upp sig – jämför Tehys hot om massuppsägningar inför avtalsrundorna hösten 2007.
Strejkhoten bland dagvårdspersonalen i de privata daghemmen (där lönenivån är lägre än kommunalt) i mars skrämde redan upp familjerna.
Kraven på personalen inom småbarnspedagogiken höjs ständigt: från arbetsgivare, från opinionsbildare, från föräldrar.
”Att tycka om barn” hjälper föga då mobbningsfall ska redas ut eller då grunden ska läggas för nya årskullar som ska gå vidare i ”världens bästa skolsystem.”
Högre krav på professionalitet och ständigt ökat ansvar ska synas på lönekvittot.
Det är dags att höja lönerna inom småbarnspedagogiken rejält.
Tack Pia för att du synliggör detta i ÅU. Småbarnspedagogiken utgör grunden i livslångt lärande och vi barnträdgårdslärare ansvarar för dess kvalitet. Vi är definitivt värda en tydlig löneförhöjning.