Monica Forssell 09.03.2022 18:00

I mitten av kyrkan sitter en mjukispanda och följer med när Domkyrkoförsamlingens bebisar ägnar sig åt knatterytmik.

Gruppen är inte stor men sången och jollret fyller hela kyrkan. I framtiden kanske Åbo svenska församlings knattegrupp också samlas i kyrkan. Och djupmeditationen och församlingsrådet.

I framtiden kanske det också går att ostört föra ett samtal i något av kapellen samtidigt som en kör övar på ett håll och konfirmander diskuterar på ett annat.

– Alla vet var Åbo domkyrka är, hit är det lätt att hitta och dessutom bidrar själva kyrkan till en sakral och estetisk upplevelse på ett helt annat sätt än ett församlingshem, säger Åbo svenska församlings kyrkoherde Mia Bäck.

Monica Forssell

Jag har bett Bäck ta på sig framtidsglasögonen. Hon sitter med i den styrgrupp som ska förbereda Domkyrkans jätterenovering och i det här skedet av processen får man ännu fantisera och drömma ganska fritt.

Bäck hör till dem som vill att Domkyrkan blir ett ställe att samlas på. En kyrka som är i användning och som sjuder av liv. Inne på samma linje är också resten av styrgruppen. Att göra kyrkan mera tillgänglig, utnyttja den bättre och se till att besökarna både ser och hör bättre i kyrkan är några av ledstjärnorna för renoveringen.

Någon kostnadskalkyl för totalrenoveringen av kyrkan finns inte ännu men om den förra totalrenoveringen i mitten av 1970-talet kostade 23 miljoner mark kan man enligt Åbo och S:t Karins kyrkliga samfällighets fastighetsdirektör Seppo Kosola utgå från att den nu aktuella totalrenoveringen kommer att kosta ungefär lika mycket. Det kan betyda kring 20 miljoner euro.

Det är mycket pengar och hur den nödvändiga renoveringen ska finansieras är inte helt klart.

Monica Forssell

De många sladdarna i kyrkan avslöjar att bland annat elektriciteten måste förnyas. Ett stort problem är också att kyrkan inte är lätt att nå eller utnyttja för dem som har svårt att röra sig.

– Vi har medlemmar i vår kyrkokör som inte kan ta sig upp till körläktaren. Därför måste kyrkokören alltid vara nere. Med en hiss skulle man kunna ta sig upp till körläktaren, orgelläktaren och Domkyrkomuseet, förklarar Bäck och tillägger att den väg utanför kyrkan som är tänkt för rullstolsburna och personer med rollatorer är så ojämn att den knappt går att använda. Skyltningen är också så dålig att få ens känner till den handikappvänliga ingången på norra sidan.

Arkiv/Monica Forssell

Vi går en rundvandring i den ståtliga, över 700 år gamla kyrkan och Bäck som ofta jobbar i kyrkan, visar vinden ovanför sakristian. Hit når inget trafikbuller och ventilationen väsnas inte. Om det inte var för de livsfarliga, branta och smala stentrapporna skulle det här vara ett perfekt rum för mindre samlingar.

Men det finns flera rum i kyrkan som inte går att använda. Antingen för att de är för svåra att nå eller för att rummen inte går att reservera med mindre än att man bokar hela kyrkan.

Monica Forssell

Monica Forssell

Kunde man skärma av kapellen på något sätt, till exempel med hjälp av glasväggar, för att samtidigt kunna utnyttja flera olika rum i kyrkan utan att det uppstår en kakofoni av ljud? Det funderar man på i styrgruppen. Annat man funderar på är hur sebarheten i kyrkan kunde förbättras.

Monica Forssell

Men hur mycket kan man förändra i kyrkan? Är ni till exempel beredda att rigga upp TV-skärmar på olika håll för att alla i kyrkan ska kunna se ordentligt?

– Det har kommit förslag på skärmar. För när kyrkan är full sitter människor i sidoskeppen och i sidokapellen och ser ingenting. Men jag är nog lite tveksam. Kanske det finns andra lösningar, frågar Bäck men påminner samtidigt om att kyrkan under årens lopp byggts om, moderniserats och förändrats flera gånger.

Om det vittnar bland annat kapprummet invid ingången där man på 1970-talet valde att bygga en stor grå låda för toaletter och metallspångar till Domkyrkomuseet.

I samband med Åbo brand 1827 brann också det mesta i kyrkan ner och hela det nuvarande tornet byggdes upp på nytt. Kyrkan har heller inte alltid varit fylld av bänkar och en gång i tiden kunde det pågå hela fyrtio mässor på en gång i huset.

En dröm som Bäck har handlar om att få ett nytt flyttbart altare till kyrkan. Då kunde man ställa altaret i mitten av kyrkan och präst och församling skulle befinna sig närmare varandra. Gudstjänstdeltagare skulle också slippa ta sig upp för trapporna till högkoret för nattvard.

Monica Forssell

Åbo domkyrka må vara Finlands mest värdefulla byggnadshistoriska minnesmärke och den evangelisk-lutherska kyrkans huvudkyrka, men den är inte bara ett museum utan också två församlingars kyrka och ett öppet rum i staden.

Hur stora motsättningar den förestående renoveringen kommer att skapa återstår att se. Helt smärtfria brukar kyrkorenoveringar inte vara. Många har starka känslomässiga band till kyrkan och Museiverket brukar vilja sätta stopp för de mest vidlyftiga förslagen.

Vad skulle du vilja att Åbo domkyrka ska vara för Åboborna i framtiden?

– Jag skulle vilja att Domkyrkan är en kyrka som helt konkret har låga trösklar. Man ska kunna komma in och känna sig välkommen. Det ska finnas utrymme för både stillhet och gudstjänst, för att mötas och samtala. Kyrkan ska sjuda av liv, säger Bäck.

Två saker som med största sannolikhet ändå inte kommer att förändras i och med renoveringen är för det första att det inte kommer att byggas en hiss upp till det 85 meter höga kyrktornet, trots att de guidade turerna just till kyrktornet är mäkta populära i Åbo.

För det andra kommer ballongförbudet att kvarstå. Att få ner en heliumballong som slitit sig och fastnat i taket under de vackra valven på över 40 meters höjd kommer nämligen också i framtiden att vara så gott som omöjligt.

Rättelse den 10.3 klockan 11.35: Domkyrkan är över 700 år.

Monica Forssell
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln