19 rödlistade arter i Kimitoöskogar på områden för avverkning – skogsvårdsplan upp till beslut på tisdag
Kimitoöns skogsvårdsplan och den tillhörande alternativa planen har diskuterats ivrigt på Kimitoön. Kommunen äger cirka 370 hektar skogar och i dem har naturkunniga i en färsk inventering gjort 260 observationer av rödlistade arter. Antalet arter är 19.
Då det för Panu Kunttu stod klart att Kimitoöns kommun inte kommer att låta göra några nya skogsutredningar med fokus på naturvärden framför avverkningar och att beslut snart fattas om kommunens skogsvårdsplan blev det bråttom.
Kunttu är agronomie- och forstdoktor och bosatt på Kimitoön.
Tillsammans med Olli Manninen (en av Finlands mest erfarna skogsnaturinventerare) från Helsingfors har han under vintern gjort färska skogsinventeringar på Kimitoön – något han tycker att egentligen vore kommunens uppgift.
Antalet observationer och arter är enligt Kunttu höga siffror för sydfinländska skogar. Han tillägger att här dessutom finns 26 indikatorarter – alltså arter utgående från vilka man kan anta att miljön är trivsam även för andra arter av samma typ.
Olli ManninenDenna insats har Kunttu gjort på frivillig basis, medan Manninen har fått en liten ersättning för sitt arbete av Kimitoöns Natur. Inventeringen kommer att fortsätta i resten av kommunens skogar då snön har smält, därför betraktas resultaten så här långt som preliminära.
”Ännu skulle det vara möjligt att ändra planen”
Rödlistade arter handlar om arter som är hotade eller nära att bli det. En stor del av förekomsterna finns enligt Kunttu på områden som i den aktuella skogsvårdsplanen är märkta som avverkningsområden, till exempel för kalavverkning eller gallring.
– Ännu skulle det vara möjligt att ändra planen, säger Kunttu.
Han anser att tekniska nämnden – organet som ska fatta beslut om skogsvårdsplanen – inte hade fått tillräckligt med info för att fatta ett demokratiskt och ett för invånarna rättvist beslut.
En så kallad alternativ plan har gjorts upp, men har fått hård kritik för att den inte erbjuder något egentligt alternativ till de tidigare planerade avverkningarna. I den alternativa planen anges att de presenterade alternativen grundar sig på ”ett ekonomiskt lönsamt skogsbruk med ett visst avkall på stävan att maximera intäkterna”.
LÄS OCKSÅ
Det kan bli fler svängar för Kimitoöns skogsvårdsplan – beslutsfattare ser inte utredning som ett riktigt alternativKunttu gavs tillsammans med Otto Bruun som forskar i klimatfrågor möjlighet att presentera sin inventering för nämndens medlemmar. Planen behandlas av nämnden på tisdag.
Kommunens tekniska chef Ralf Nyholm säger att inventeringen som sådan inte har en roll i beredningen, där det tidigare förslaget om skogsvårdsplan ligger som grund. Nyholm poängterar att planen är gjord för att gälla i tio år.
– Varje åtgärd i skogen planeras noggrant med en detaljerad områdesplan, klargör han.
Kimitoöns skogsvårdsplan
- Skogsvårdsplanen remitterades i tekniska nämnden i juni 2021. Man ville att ärendet skulle innefatta en utredning av alternativa avverkningsalternativ och avverkningsalternativens ekonomiska inverkan på skogsbruksplanen.
- Efter det har Kimitoön låtit göra en alternativ utredning. I förslaget bantas den ursprungliga arealen för kalavverkningar ned från 44,8 till 17,5 hektar.
- Processen har fördröjts av kommunens miljöprogram, som godkändes i september 2022. Eventuella förändrade riktlinjer för skogen i miljöprogrammet hade påverkat skogsvårdsplanen.
- Skogsvårdsplanen och den alternativa utredningen presenterades för allmänheten i januari. Den alternativa utredningen hade då varit klar i ett år men inte offentliggjorts.
- Kimitoöns kommun äger ungefär 370 hektar skog. De största arealerna finns till exempel i Gesterby, Björkboda, Kimito (norr om Amosparken) och i Påvalsby.
- I skogsplanen föreslås 231 hektar vara skogsbruksmark, 72 hektar naturskog, 37 hektar rekreationsskog och 27 hektar kan eventuellt fredas. De två sistnämnda handlar till största delen om rekreationsområdet norr om Amosparken i Kimito.
- Skogsvårdsplanen ska gälla 2021–2030.
Nämndens ordförande Helena Fabritius (SFP) poängterar att det inte finns någon beställning från kommunen på en inventering.
– Jag ifrågasätter kraftigt att man inventerar på någon annans mark utan lov, säger hon.
Arkiv/Emilia ÖrnmarkBesök vid Lillträsket i Genböle
Ett av de aktuella områdena, märkta för avverkning i planförslaget, finns i närheten av Lillträsket i Genböle och är 26 hektar stort. Från sorteringsstationen leder en promenadväg nästan ända fram. Här är tyst och stilla, frånsett några flyttfåglar som känner våren i sig.
Från ett berg invid träsket visar Kunttu på att här finns en varierande trädstruktur av äldre och yngre träd, samt av såväl stående som liggande död ved – en viktig livsmiljö för många rödlistade arter. En del av skogen är 80 år gammal, en del är 110 år gammal bestående av tall, gran, björk och asp.
Arkiv/Emilia ÖrnmarkJust här har man gjort 60 observationer av 13 rödlistade arter, som till exempel grön sköldmossa, långfliksmossa, vedskivlav, kattfotslav, rosenticka, tofsmes och talltita. Därtill finns här indikatorarterna tretåig hackspett och den eldfärgade svamparten brandticka som växer på murkna träd, gärna i skuggan.
Emilia ÖrnmarkHär i trakten ser Kunttu möjligheten till ett större skyddat skogsområde. Tillsammans med statens och Konestiftelsens skyddade områden i närheten kunde den här skogen ingå i en helhet på cirka 375 hektar skyddad skog.
– Nu reser Kimitoöborna till Tykö för att kunna vandra i en till två dagar, för några liknande områden finns inte här, säger Kunttu.
Emilia ÖrnmarkAndra större områden där avverkningar är inritade i planen och där det finns höga naturvärden är söder om Mattböle träsk, i Bränselbacken i Stenmo samt Långskogarna söder om den. Kunttu ser dessa fyra områden som viktigast att bevara, eftersom här finns flest rödlistade arter.
140 hektar skyddsvärd skog
Totalt handlar det hittills om 140 hektar av kommunens skog som man anser vore värd att skydda. Det handlar alltså om skogar med höga naturvärden med rödlistade arter av till exempel mossor, lavar, svampar och fåglar.
Olli ManninenI förslaget till skogsvårdsplan är ungefär hälften av denna yta märkt för avverkning.
– Arterna tolererar inte att man avverkar, de behöver skog i naturligt tillstånd. Då man planerar skogs- och naturskydd är det viktigt att områdena man sparar inte är för små, för då försvinner viktiga naturegenskaper. Arterna behöver större helheter, inte en hektar här och där som vissa skyddade områden i planen från Skogsreviret, säger Kunttu.
Han anser att pengarna för skogsavverkningen är en så liten del mot vad Kimitoön kunde vinna i naturens mångfald och rekreation för invånarna.
– Skärgården har Finlands rikaste natur, vi har ett ansvar att sköta den och trygga den biologiska mångfalden, säger Kunttu.
Debatten om Kimitoöns skogsvårdsplan hettade till – både kalhyggen och bevarande av skog försvarades under invånarmöte
Tack, ordförande. Tyvärr tänker jag inte på samma sätt. Enligt min övertygelse skall en politiker – särskilt dom som sitter på tyngre platser – inte bara representera sina väljare men också demokratin. Demokratin betyder att man tillåter olika åsikter och diskuterar dom öppet före beslutet tas. Här har det varit brister i skogsplanprocessen, som jag skrivit tidigare om.
Satu Z, jag representerar de kommun innevånare som gett sin röst till mig vid senaste kommunalval. Jag representerar inte flere eller färre ö-bor, Hoppas alla invalda förtroendevalda tänker lika.
Den där aspstubben var alltså på ett område, som hade huggits tio år tidigare och som var bara 40 m borta från skogskant, man samlade prov i fyra år med 8-10 fällor och som skrivaren Hans Ahnlund säger ”Huruvida samtliga redovisade insektsarter verkligen utvecklats i eller av annat skal aktivt uppsökt aspen är givetvis svårt att avgöra.”
På andra sidan var Södertörnsprojektet gjord så, att fältkontrollerna inte alltid har kunnats utföras vid lämplig tidpunkt och vissa områden har inverterats mycket översiktligt. Så riktiga parallellstudier var dom här två inte. Jag förstor nog Ahnlunds kritik, men i många fall har bra utförda rödlistor sin funktion.
För ju, det är sant att rödlistade arter är naturvårdarnas redskap. Det hör liksom till.
Rödlistade arter är en del av information som borde tas i beaktande när man nu planerar hur skogen skall skötas. Nu har kommunen fått detta, gratis. Det är ganska sent, en vecka före beslutet skall tas. När man har planerat ända sedan 2021.
Kallhygge påverkar nog negativt större djurens revirer, möjligheter till rekreation och turism samt kommunens rykte som en grön, miljövänlig kommun. För att inte prata om begränsade möjligheter till att påverka beslut. Kan vi bara inte först diskutera vad det är vi vill med skogen? Att inte bara göra skogsplanen som det har alltid gjorts. Följa tiden, ändra metoder.
Vad gör man förresten med skogar som kommunen köper via sin förköpsrätt? Där finns också jord- och skogsbruksdominerade områden med särskilda miljövärden och jord- och skogsbruksdominerat område med särskilt behov av att styra friluftslivet
eller miljövärden. Är dom med i skogsplanen?
Fabritius låter här sin yrkesroll som representat av privata skogsägare påverka för mycket sin roll som representat av kommuninvånare, som tillsammans är ägare för kommunens skogar. Här är det alltså skogsägare som har inventariserat skogar. Jag är annars av samma åsikt med Fabritius om inventeringar på annans mark utan lov.
Miljöprogrammet stöder den gjorda inventeringen: ”Kommunen kartlägger potentiella vårdbiotoper/kulturbiotoper på sin egen mark och skapar en behandlingsplan för dem” sägs det i programmet. Ändå säger tekniska chefen Ralf Nyholm att ”inventeringen som sådan inte har en roll i beredningen, där det tidigare förslaget om skogsvårdsplan ligger som grund”. Varför ligger inte dom tre initiativen som lämnats in om ärendet, den äldsta från 2019, som grund till den nya skogsplanen? En av initiativen är en fullmäktigemotion som skall behandlas i fullmäktige. Det har ännu inte hänt. Skall vi inte vänta tills motionen är slutbehandlat först?
Rödlistade arter liksom flygekorrspillning är ofta redskap i naturvårdarnas tjänst.
Skadan av ett kalhygge är förmodligen inte desto större beträffande rödlistade insektarter och annat som växer på död ved , om man lämnar stubbar och kvistar kvar på hyggesområdet.
En undersökning på 1990-talet i Sverige (Södertörnsprojektet) kunde avslöja att man på 481 skogslotter på tillsammans 900 kvadratkilometer kunde hitta 200 rödlistade arter av vilka 44 var beroende av död ved. En parallellstudie där man undersökte en enda aspstubbe på ett kalhygge, hittades däremot i stubben 193 vedlevande insektarter, av vilka 31 var rödlistade. Allt är alltså inte så som det ser ut.
(Entomologisk tidskrift,nr.4 1996)