19 200 vitsvanshjortar fälldes i Egentliga Finland — 2 000 fler än ifjol
Vitsvanshjort. Foto: Pixnio
I Egentliga Finland är hjortdjursjaktsäsongen avslutad för denna gång.
Älgjakt med hund avslutades vid årsskiftet och utan hund två veckor senare. Vitsvanshjort och rådjur fick man jaga på alla godkända sätt fram till utgången av januari, och utan hund fram till den 15 februari.
Då de flesta rapporter gällande byten nu torde vara inskickade kan viltplanerare Jörgen Hermansson vid Finlands viltcentral summera jaktsäsongen i landskapet.
Enligt honom har man skjutit nästan 19 200 vitsvanshjortar i Egentliga Finland, vilket betyder ungefär 21 hjortar per 1 000 hektar.
Kimitoöns del av hjortjakten är 1 201 fällda vitsvanshjortar, medan Pargas står för 265 och Åbolands skärgård för 1 097 hjortar.
— Som viltförvaltare var Viltcentralens egen målsättning 20 000 vitsvanshjortar. Förra säsongen sköts 17 000, så i år fälldes 2 000 fler, säger Hermansson.
Jörgen Hermansson. ÅU-Foto
Han tycker att resultatet med tanke på omständigheterna är bra. Utmaningen under årets säsong har varit dåliga ljusförhållanden.
— Jakten gynnas av snö, frost och kallt. Snön ger mer ljus, men nu har det varit väldigt mörkt och svart. Men jägarna har gjort sitt bästa.
Då talar Hermansson främst om den dominerande vaktjakten, då man sitter till exempel vid en utfodringsplats och väntar på att hjortarna, som då kan skjutas medan de står stilla.
— Men jakt med hund, till exempel att jaga vitsvanshjort med tax, har ökat de senaste åren.
Överallt har man dock inte vågat släppa hunden, på grund av vargen.
Oklart hur stor stammen är
Om stammens storlek saknar man mer exakt information, och måste förlita sig på bytes- och krockstatistik. Antalet hjortkrockar är fler än i fjol, men Hermansson menar att det inte säger allt om stammen.
Arkiv/Annina SuominenÄlgvarning. Foto: Annina Suominen
— Viltolyckorna följer vi med. Då de blir färre vet vi att stammen börjat minska. Jämför man år 2018 med år 2019 har hjortolyckorna ökat med åtta procent. I Loimaa har man mycket hjort, men där har olyckorna minskat med 13 procent. Men det finns ställen där olyckorna bli fler. På Kimitoön har de ökat från 63 till 68 krockar, säger Hermansson, som dock inte ser det som en betydande förändring.
Förutom i Loimaa är det i Pöytis och i vissa delar av Åbolands skärgård, till exempel delar av Nagu, vissa holmar som hör till Iniö och på Hitis-Rosala, som det finns mest hjort. Hermansson talar här om en så kallad ö-effekt, som alltså betyder att stammen gärna tätnar på en ö, även om djuren är kapabla att simma och gärna flyttar runt.
Färre älgar och rådjur
Älgar finns det inte lika många av — enligt Hermansson finns det tio gånger fler hjortar än älgar.
Älg. ÅU-foto
Gällande rådjuren finns stora geografiska variationer. Mest rådjur finns i Pargas och kring Åbo och längs kustremsan i sydväst. Medan man i Pargas fällt 927 rådjur och i Åbolands skärgård 631 är antalet rådjursbyten på Kimitoön endast 87.
Två lodjur fällda
Gällande lodjur har man bara lyckats fälla två av de tio man haft licens på.
— Lon hittar man inte utan snö, säger Hermansson.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.