Förflytta dig till innehållet

1,7 miljoner Åbofotografier i arkivet — nu vill museicentralen digitalisera bilderna så att alla får se dem

Pojkar leker på en brygga i ån.

[su_slider source=”media: 334692,334697,334703,334691″ title=”no”]

Bilderna:

  • Affären Hermes på adressen Eriksgatan 13 i Åbo år 1933. Foto: H.Attila /Åbo museicentral
  • Trädgård och byggnader vid Multavierugatan 1 år 1914. Foto: Hj. Renvall/Åbo museicentral
  • Kappsegling utanför Runsala år 1959. Foto: Keijo Hakanen/Åbo museicentral
  • Ombord på Förin år 1961. Foto: Keijo Hakanen/Åbo museicentral

Askar staplade på varandra. Album, mappar, lådor. Diabilder, dagerrotyper, kinofilmer, färgbilder, svartvita bilder. Ja, praktiskt taget alla sorters fotografier finns det i museicentralens arkiv. Och så gott som alla berättar om Åbo, Åbobor och Egentliga Finland.
— Vi har uppskattningsvis 1,7 miljoner bilder, konstaterar forskare Minna Ijäs.

Kvinna vid ett skrivbord med dator.

Minna Ijäs är själv förtjust i gamla porträtt. Foto: Monica Forssell

Hittade systrarna Thiess-Stewart foton

Ingen har gått igenom alla bilderna i arkivet och varje gång Ijäs går in i rummet med den skumma belysningen, de många askarna och kartoteken hittar hon något hon inte hade trott att hon skulle hitta.
Som till exempel tvillingarna Eleonor och Irene Thiess-Stewarts låda med familjefoton.

Kvinna letar i ett arkiv

Forskare Minna Ijäs i arkivet. Foto: Monica Forssell


Familjen Thiess-Stewart med mamma, pappa, mormor och fem barn flydde från Ryssland till Finland i början av 1900-talet och bosatte sig i Villa Solgård i Littois. Familjen var rik men gick ett tragiskt öde till mötes då pappan och tre barn begick självmord.
Tvillingsystrarna bodde för sig själva i huset i Littois till sin död 1987 och det berättas att de inte klarade av ens de enklaste hushållsgöromål själva och i stället för att diska samlade sina smutsiga kärl i ett rum i källaren.
Om familjen Thiess-Stewart har det skrivits både böcker och gjorts teater.
— Så det var faktiskt lite roligt att märka att vi har en låda med deras familjefotografier här, utbrister Ijäs.
[su_slider source=”media: 334696,334691,334694,334701″ responsive=”no” title=”no”]

Bilderna:

  • Köpmansgatan 14, gården i södra kvarteret 215 år 1913. Foto: Hj. Renvall/Åbo museicentral
  • Lotsbåten Ahkera i Åbo sundet i början av 1800-talet. Foto: W. Canth/Åbo museicentral
  • Försäljarnas kärror på Åbo salutorg år 1880. Foto: J. Reinberg/Åbo museicentral
  • Isbrytaren Sampo i Åbo hamn år 1959. Foto: Keijo Hakanen/Åbo museicentral

Vårt gemensamma kulturarv

I huvudsak består museicentralens bildarkiv av fotografier från och om Åbo under de senaste cirka 170 åren.
Det är Åbobornas vardag från tider då hästar med kärror klapprade längs med gatorna och segelskutor låg förtöjda vid åkajerna, till 50-talets vrålåk och spårvagnar, porträtt, kappseglingar på Erstan, evenemang, caféer, butiker, fabriker, husbyggen och rivningsobjekt.
Forskare Ijäs är själv förtjust i bland annat Hjalmar Renvalls stadsbilder från 1910. De många porträtten fascinerar också.
— Det är intressant att se gamla dräkter och hur människor förr poserade för fotografen, säger Ijäs.

Gammal kvinna på foto från 1800-talet.

Fru Carolina Sofie Maexmontain (född Tjäder, 1801-1878). Foto: J.Reinberg/Åbo museicentral


Många av bilderna har donerats till museicentralen men en del har också museicentralens egna fotografer knäppt.
— De här samlingarna tillhör oss alla och är en del av vårt kulturarv, slår Ijäs fast och fortsätter: Museet har en skyldighet att bevara samlingarna men vi har också en skyldighet att visa det vi har för allmänheten.

Bara en liten bråkdel har digitaliserats

Problemet nu är bara att nästan alla av de 1,7 miljoner fotografier som museicentralen i Åbo förvaltar, finns i de där askarna och albumen bakom en tung dörr på Fiskaregatan.
Bara cirka 130 000 foton har förts över i elektronisk form till museets databas Musketti och i arkivens, bibliotekens och museernas nationella databas Finna finns bara cirka 2500 av Åbo museicentrals fotografier.
Bara en bråkdel av fotona uppfyller dagens krav på högupplösning och det betyder att nästan alla bilder måste digitaliseras skilt för sig om de ska användas i tidskrifter, böcker eller förstoras till planscher.

Bilar och människor på en gata.

Kaskisgatan före år 1965. Foto: Hans Othman/Åbo museicentral

Gamla fotografier intresserar

Orsaken till den långsamma digitaliseringstakten är att det inte finns vare sig pengar eller anställda som skulle arkivera och digitalisera alla fotografier i den takt de anländer till museicentralen. Det är synd, tycker Ijäs.
— Fotografier på det gamla Åbo intresserar. Under de senaste tio åren kan man till och med tala om en viss trend. Människor vill använda gamla fotografier som inredningselement och husbolag beställer foton på hur det sett ut på husbolagets tomt förr i tiden, berättar Ijäs.
Hon hoppas att beslutsfattarna i Åbo ska gå med på att låta museicentralen använda budgetpengar som blev över i fjol till att avlöna en eller flera projektarbetare som skulle katalogisera, digitalisera och föra över bilder till Finna.

Bilar på en gata.

Auragatan före år 1965. Foto: Hans Othman/Åbo museicentral


— Jag tror att människor längtar efter att känna historiens närvaro och med hjälp av fotografier är det lätt att greppa det som varit. Gamla fotografier är inte bara estetiskt tilltalande utan de innehåller också mycket historisk information. Kanske människor mår bra av att påminnas om det förflutna, resonerar Ijäs.

”Den mammans blick glömmer jag inte”

Äldsta fotot i museicentralens samling är hela Finlands äldsta fotografi. Det föreställer Nobels hus på Nylandsgatan 8 i Åbo och är taget av distriktsläkaren Henrik Kajander den 3 november 1842.
Det är ett speciellt foto och på årsdagen den 3 november 2017 tog Jalo Porkkala ett foto på exakt samma plats och med exakt samma teknik som det ursprungliga fotot togs.
Så många människoöden, historier, hem, byggnader och unika ögonblick som väntar i arkivet.
Och forskaren som umgås med dem dagligen – berörs hon fortfarande?
Visst, säger Ijäs och berättar om ett fotografi från början av 1900-talet. På det svartvita fotot en mamma, en pappa och ett litet barn i en öppen likkista.
— Den mammans blick glömmer jag inte.

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter