17 år gammal grannfejd i Pargas har blivit en principsak – ska man bara buga och bocka, frågar sig en av parterna
Det är Ralf Abrahamssons maskinella vedklyv som har föranlett den långa grannfejden i Mågby/Domarby. Foto: Kim Lund
– Ska jag dricka kaffe med någon, så har jag nog bättre kompisar att göra det med.
77-åriga Ralf Abrahamsson lutar sig mot sin krycka på hemgården i Mågby i Pargas. Bakom honom står hans traktordrivna flis- och klabbmaskin och ett lastningsbord för stockar.
Kaffesällskapet som han syftar på är de ungefär jämngamla grannarna Pirjo och Markku Lehtonen som bor på andra sidan rån i Domarby.
Grannfastigheten A ligger i Domarby på drygt 50 meters avstånd från vedklyven B som ligger i Mågby. Karta: Pargas stad
Grannarna är involverade i en lång och inflammerad tvist om Abrahamssons klabbmaskin och det ljud den förorsakar.
Männen hälsar på varandra då de ses vid postlådan, men något småprat om väder och vind goda grannar emellan kommer inte på fråga.
Relationen är frostig på gränsen till iskall och någon upptining är inte i sikte.
Konflikten började redan år 2002 då Pirjo Lehtonen lämnade in en skriftlig anmärkning till miljönämnden i Pargas.
Hon ansåg att klabbmaskinen var för högljudd och att ljudet förorsakade betydande olägenheter för dem.
I april 2003 var ärendet för första gången upp i miljönämnden.
Nämnden ansåg då att arbetet ingår i normal verksamhet på en jordbruksfastighet.
Tiderna då maskinen är i gång är dessutom relativt kortvarig. Nämnden beslöt därför att det inte finns anledning att förbjuda eller begränsa verksamheten.
Beslutet överklagades och sedan dess har besvärskarusellen fortsatt i olika repriser till Vasa förvaltningsdomstol och Högsta förvaltningsdomstolen. Nu ligger ärendet igen hos Vasa förvaltningsdomstol.
Tvisten om den maskinella vedklyvningen och flistillverkningen har pågått i 17 år. Foto: Kim Lund
Bygg- och miljönämnden i Pargas beslöt i juni i år bland annat att klabbmaskinen ska flyttas tio meter söderut senast den sista augusti och att vedklyvningen endast får ske tre dagar i veckan under högst sex timmar per dag.
Nämnden kan ändå inte tvinga Abrahamsson att vidta åtgärderna, det är närmast frågan om ett så kallat föreläggande.
Både Lehtonen och Abrahamsson har besvärat sig över beslutet. Lehtonens anser att åtgärderna inte är tillräckliga och att de inte är till någon nytta. De förstår inte heller att det på en stor jordbruksfastighet inte finns ett annat ställe där klabbmaskinen kan stå.
Abrahamsson säger å sin sida att det inte går att flytta klabbmaskineriet till den plats som nämnden vill.
– Här ligger värmerör under marken och jag vill inte att klabbmaskinen står på rören och plattar till dem. Det skulle också bli för trångt att backa med traktorns släpkärra.
– Vem skulle vilja göra det obekvämt för sig?
Bygg- och miljönämnden vill att Abrahamsson flyttar vedklyven 10 meter söderut, ungefär till den här platsen. – Det blir för trångt att backa hit med traktorn, och värmerören under marken kan plattas till, säger Abrahamsson. Foto: Kim Lund
Han vill inte heller minska på antalet dagar till tre då vedmaskinen är i gång.
– Arbetet går ju mycket snabbare om jag jobbar sex dagar i veckan, så varför ska man införa sådana sanktioner? Allt beror inte heller på mig utan också på när kunderna vill ha sin ved och hur avverkningsmaskinerna jobbar.
Hur mycket är det här en principfråga?
– Det är klart att det är det. Ska man bara ge efter och buga och bocka. Ingen ska komma och säga åt mig vad jag får och inte får göra på min gård.
Abrahamsson motiverar också sin motvilja att gå grannarna till mötes eller följa nämndens beslut med miljöskäl.
Han värmer sin fastighet med flis som han får från klabbmaskinen och säger sig länge ha pläderat för klimatsmartare eldningsalternativ.
– Varför skulle jag sluta med något som jag talat varmt för i 40 år? Jag skulle inte ens ha råd att värma fastigheten med olja.
Staketen runt stockbordet räcker inte för grannen som anser att vedklyvningen fortfarande har för högt ljud. Foto: Kim Lund
På varsin sida stockbordet står ett staket, enligt de föreskrifter som nämnden har gett Abrahamsson.
Det ena är nymålat och nybyggt, det andra ser lite vingligt och väderbitet ut, men det säger Abrahamsson att han ska fixa.
– Bullerstaketen är i skick liksom allt annat, bara jag nu skulle få arbeta i fred.
ÅU har talat med Markku Lehtonen. Han vill inte medverka i artikeln.
Vedtvisten i Mågby/Domarby
Bygg- och miljönämnden beslöt 12.6:
Att vedmaskineriet ska flyttas 10 meter söderut.
Att klyvningen får utföras vardagar mellan klockan 8 och 18 och på lördagar 8–16. Men endast 6 timmar per dag och tre dagar i veckan.
Datum och klockslag då maskineriet är i gång ska bokföras och på begäran visas för stadens tillsynsmyndighet.
Ett tillräckligt högt och brett bullerskydd mellan vedklyven och grannfastigheten ska finnas på plats då klyven är i gång. Dessutom måste det finnas en bullerskärm mellan traktorn och stockbordet.
Båda parter har lämnat in besvär över nämndens beslut till Vasa förvaltningsdomstol.
I sitt utlåtande till förvaltningsdomstolen från den 18 september anser bygg- och miljönämnden att besvären ska förkastas.
Enligt Abrahamssons uppgifter till nämnden tillverkar han årligen 100 kubikmeter ved för eget bruk och 100–200 kubikmeter för försäljning.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.