11-åriga Max vantrivdes på Varhas servicenhet i Pjukala i Pargas – ”Han var väldigt frustrerad då han kom hem”
Just nu rullar vardagen igen på litet bättre för Anni Ranta-ahos 11-åriga son Max. Han har en funktionsnedsättning och dessutom en aktiv epilepsi.
Efter skolan deltar han nu i Mocca serviceenhets verksamhet i centrum av Pargas tillsammans med vuxna som har en funktionsnedsättning – och har trivts riktigt bra med det.
Så var inte fallet tidigare då han gick i den eftisverksamhet som Peppargränds serviceenhet erbjöd i anslutning till elevinternatet i Pjukala.
I Pjukala har han tidigare också varit på den korttidsvård som Egentliga Finlands välfärdsområde Varha erbjuder, det vill säga ”nattis” och ”lovis” under sommaren.
Korttidsvården som är lagstadgad i och med att mamman också är Max närståendevårdare finns till för att avlasta familjerna under 2–3 dygn per månad. Syftet med korttidsvården att stödja klientens boende i hemmet och familjemedlemmarnas orkande.
På grund av sin funktionsnedsättning och svårbehandlade epilepsi är Max berättigad till en personlig vårdare, men det har inte fungerat som det borde under korttidsvården.
Under veckosluten har det knappt varit någon som helst aktivitet, utan han har mest legat och glott på tv, vilket lett till understimulans.
Anni Ranta-aho
Då Max kom hem från eftis eller korttidsvård var han enligt mamma både frustrerad och utåtagerande. Max har inget språk och kan inte med egna ord berätta varför han är frustrerad och vad som hänt på eftis och korttidsvården, men småningom klarnar det för mamma vad som ligger bakom.
– Det kom fram att han hade lämnats ensam utan personal under långa stunder, vilket inte alls går ihop med hans epilepsi, eftersom risken för olyckor är stor i anslutning till anfallen. Dessutom har han väldigt dålig balans. Under veckosluten har det knappt varit någon som helst aktivitet, utan han har mest legat och glott på tv, vilket lett till understimulans – och att han igen varit väldigt frustrerad då han kommit hem, berättar hon.
Dessutom har det förekommit att Max sommartid legat ute i stekhettan på asfalten på gården då mamma kommit för att hämta hem honom.
Det hela gick så långt att Max flera gånger vägrat stiga ut ur taxin då han åkt till eftis, eftersom han uppenbarligen vantrivts så mycket.
Så illa var situationen inte till en början. Då Max började på eftis i Pjukala trivdes han bra till en början.
– Det var under förra våren jag märkte av en förändring och att kvaliteten på vården försämrades tydligt. Det blev mindre och mindre utomhusvistelse och aktiviteter, vilket från enhetens sida förklarades med att personalen bytts ut och med personalbrist.
Mamma fick nog och anmälde Varha till regionförvaltningsverket
Då Anni tog upp problem med personalen ledde det inte till en förbättring, utan snarare till att problemen eskalerat i stället för att minska. Då hon påtalade att han inte gjort annat än tittat på tv, ledde det till ett totalt tv-förbud.
Hon upplevde att Max bestraffades för att hon ansågs vara en jobbig förälder och att man gick från en ytterlighet till en annan. Ofta har hon också upplevt sig totalt ignorerad av personalen och chefer på enheten.
I oktober i fjol ledde det till att Max under en vistelse på ”nattis” rymde efter att ha varit frustrerad hela veckoslutet.
– Max har också blivit fotograferad på toaletten utan byxor, kallad för hund och det är uppenbart att personalbristen på enheten har varit stor. Anställda har berättat om att de arbetar upp till 18 dagar i sträck, vilket jag också tagit upp med regionförvaltningsverket då jag helt enkelt fick nog, säger Anni Ranta-aho.
Efter att hon kontaktat RFV lovades en utredning som hon fortfarande flera månader efter samtalet inte sett eller hört av.
– Då budet sen kom om att Max ska flytta till Mocca, var det snabba ryck som gällde och det gavs egentligen ingen tid alls för honom att i lugn takt vänja sig med det nya arrangemanget där han i stället skulle vistas tillsammans med vuxna. Som mamma kände jag att det var väldigt otryggt då personalen där inte hade fått tid att sätta sig in i Max situation och det bara förväntades att han skulle anpassa sig och att jag skulle tycka att det kändes tryggt och bra.
På Mocca trivs Max bra
Men med facit på hand har det gått riktigt bra de senaste månaderna på Mocca – och viktigast av allt har Max trivts väldigt bra på Mocca.
Skolan ligger nära, klienterna besöker parken, Malmen och gästhamnen regelbundet.
– Personalen där är både motiverad och trevlig, men för Max blev det förstås rätt tvära kast. Jag är på inget vis missnöjd med att Max är där i stället för i Pjukala, men själva processen kunde utan vidare ha skötts bättre.
Den här sommarens ”lovis” ordnas också på Mocca, där Max får ett eget rum, eftersom han enligt lagen inte får vistas tillsammans med vuxna funktionshindrade.
Anni Ranta-aho framhåller att hon inte är ensam om att ha upplevt vistelsen i Pjukala som jobbig. Det finns enligt henne också andra familjer som råkat ut för liknande problem.
I det svar som Ranta-aho fick efter sin klagan hos Egentliga Finlands välfärdsområde medger man att vissa fel begåtts, men enligt svaret finns det också flera situationer i Ranta-ahos beskrivning som personalen på Pjukalaenheten inte säger sig känna igen.
Varha: ”Vi tar all respons på allvar”
Skulle man sparka på någon som redan ligger? De flesta skulle svara nej.
Samma gäller här, för personalen som arbetar inom vården har tystnadsplikt vilket betyder i det här fallet att dom har inte ens har en chans att uttrycka sin del i sådana fall som detta.