100 000 kubik slam är på villovägar i Åboregionen
ÅU-foto
ÅU-fotoHavet far illa. Sydvästra Finlands invånarservicechef Cati Huhta ser omedelbara konsekvenser för naturen om inte slambrunnar töms regelbundet och sköts rätt. Foto: Anja Kuusisto
Enligt en färsk utredning finns det i sydvästra Finlands 17 kommuner fortfarande omkring 55 000 fastigheter som inte är anslutna till ett kommunalt avloppsnät.
Av dem uppskattar man att i det i cirka 43 000 fastigheter uppstår slam till slambrunnar och slutna tankar.
De övriga fastigheterna har man räknat med att har torrdass eller motsvarande lösningar som inte producerar avloppsvattenslam.
– Men om man räknar med att det ungefär är 40 000 hushåll som är i behov av slamhantering och sedan beräknar hur mycket slam de producerar får man enorma mängder slam, säger Cati Huhta, invånarservicechef vid Sydvästra Finlands avfallsservice, som förkortas LSJH.
Det är bolaget LSJH som har låtit göra utredningen.
– För att beräkna hur mycket slam fastigheterna producerar har vi använt Kimitoön som modellkommun. På basis av det kan vi säga att de här fastigheterna som inte är anslutna till kommunalt avlopp producerar 185 000 kubik med slam. Men sedan, när vi kollar upp vilka mängder med slam entreprenörena i slamtömning hämtar från fastigheterna så är det endast 62 000 kubik.
Så det är över 100 000 kubik på villovägar, och sipprar ut någonstans i naturen?
– Ja tyvärr. Det är så att man hoppas att vi hade räknat fel, säger Huhta.
Bolaget har ansvaret för Åboregionens slamhantering. När bolagets miljö- och avfallshanteringsexperter tog tag i slamfrågan märkte de genast att mycket var på tok.
– Det uppstod frågor som att vad innehåller slam, hur mycket slam uppstår det, varifrån kommer det, vart försvinner det, säger Huhta men besvarar också många av frågorna:
– Slam är det vatten vi spolar ut, från toaletter, hushållsmaskiner, duschar, och det består ju till stora delar av vatten. När en slambrunn töms är det mycket vatten som transporteras, och här borde vi också komma framåt och utnyttja en teknik som genast på plats skulle separera och rena bort vatten, så att den transporterade mängden slam blev mindre.
Det är under utveckling, konstaterar Huhta, men ännu tar det tid. Det är inte bara en gång lyssnaren till hennes presentation får gnugga öronen. Finland 2018 – man kunde tro vi hade kommit så mycket längre.
Men långt ifrån alla är anslutna till kommunala avloppsnät, långt ifrån alla hus i glesbygden och fritidsstugor har urinseparerande toaletter med slutna tankar eller torrdass. Och i denna region är det alltså 100 000 kubik som sipprar ut någonstans.
– Många gamla slambrunnar är lite otäta. I slutändan handlar det om hur vår miljö och vårt hav mår, det måste vi inse.
– Vi bör kanske också fråga oss hur hög utrustningsnivån ska vara på våra stugor. Ska vi tillåta vattentoaletter långt ut i skärgården då vi vet att avloppshanteringen blir ett problem, eller besvärlig då den sker över havet, säger Huhta.
Regionens avfallshanteringsbestämmelser säger att slambrunnarna ska tömmas minst en gång om året ifall fastigheten har vatten-WC.
Om endast det såkallade gråvattnet från fritidsbostaden leds in i fastighetens system, räcker det att man tömmer avloppsvattenbrunnen vartannat år. Slutna tankar bör tömmas vid behov.
I sexton av LSJH:s samarbetskommuner är det fastighetsägaren själv som avgör vilken entreprenör som tömmer ens brunn, och hur ofta det görs. I den regionala avfallsservicenämnden dyker det också stundvis upp ärenden där någon fastighetsägare ber om befrielse från bestämmelserna, med hänvisning till att de inte har rinnande vatten eller med att de tar hand om slammet på eget sätt.
Den enda kommun där LSJH sköter konkurrensutsättningen också av slambrunnstömningar är Kimitoön.
– Kimitoön är därför en föregångare, definitivt, säger Huhta som själv bor på ön. När det är vi, LSJH, som gör avtal med entreprenörerna kan vi göra ett schema för hur de kör, vilka brunnar som ligger nära varandra, när de behöver tömmas. Det blir inte för långt mellan tömningsintervallen och det blir inte onödiga körsträckor, miljön vinner på det systemet. Och entreprenörerna, tänk hur jobb det finns då över 100 000 kubik rinner ut någonstans.
Nordiska Skärgårdssamarbetet och Egentliga Finlands förbund ordnade igår ett samarbetsseminarium där temat var avfall och cirkulär ekonomi. Som en del av seminariets program presenteradess LSJH:s och LCA Consulting Ab:s utredning.
Sydvästra Finlands avfallsservice
- Använder också på svenska den förkortning som kommer av bolagets namn på finska, LSJH.
- Bolaget uppträtthålls av 17 kommuner i Åboregionen.
Kommunerna utser sin representanter till den regionala avfallsservicenämnden, som möts i Åbo.- Vad gäller slam har kommunerna överfört ordnandet av den lagstadgade mottagningen och hanteringen av slam till LSJH.
- Men i fråga om tömningen av slambrunnar sköts den i sexton av LSJH:s samarbetskommuner fortfarande så att fastigheten själv konkurrensutsätter och beställer tömning av brunnarna.
- Kimitoön är undantaget eller föregångaren. Där är det sedan 2013 LSJH som gör avtal direkt med entreprenörerna för slamhantering.
- LSJH:s verksamhetsområde har cirka 417 000 invånare, antalet fritidsbostäder är cirka 36 000. Målet för bolagets verksamhet är att belasta morgondagen mindre.
Jag undrar om inte Cati Huhta är lite orolig i överkant beträffande avfallsslammets villovägar. Att köra en massa vatten till reningsverket – som inte är alldeles gratis anser jag inte att är helt förnuftigt. Det rekommenderade tömningsintervallet – ett år – är onödigt kort för de flesta småhus . Ett tvåpersoners hushåll fyller kanske inte en tvåkubiks tank på mindre än fyra eller tom. fem år och det vet fastighetsägarna . C.Huhta tycks tro att alla tömmer sin brunn troget varje år för att sedan hälla ut det i närmaste dike. Så är nog inte fallet, man beställer tömning då man anser att brunnen börjar fyllas, låter man den överfyllas får man ju problem med täppt infiltration med mera. Man kan ju anta att Huhtas specialister är sopåkare och de ser ju till att de har arbete så klart. Att behandla vatten i reningsverket är ju lika dyrt som att ta hand om fast substans.
Precis som det faktum att då sopbilen kommer och om jag då har tom eller nästan tom soplåda som töms i onödan , blir jag fakturerad för tömningen, vilket kan vara ok., men jag betalar också för avfallsbehandlingen av det obefintliga innehållet.