10-årskalas i Åboland – om några veckor fyller Pargas stad och Kimitoöns kommun jämna år
10-årskalas kan gå livat till. Sannolikheten för att årsskiftet och 10-årskalasen i Åboland skulle bli livade, är ändå inte särskilt stor. Livet i de två åboländska kommunerna verkar rulla på och frågorna som lyfts upp på den politiska agendan är rätt långt samma som för 10 år sedan. I det stora hela mår Åboland bra.
År 2009 var förändringarnas år inom kommunsektorn. Då sammanslogs 99 kommuner i Finland till 32 nya kommuner. Bakgrunden låg i ramlagen om kommun- och servicestrukturreformen. Den så kallade KSSR-reformen (på finska PARAS) inleddes redan år 2005. Argumenten för KSSR-reformen år 2005 är nästan identiska med argumenten för vård- och landskapsreformen år 2018. Därför kan man säga att den nu aktuella reformen är släkt med KSSR i rakt nedstigande led.
Budskapet från år 2005 framåt var ungefär att små kommuner måste gå samman, annars kommer staten att vidta kraftigare åtgärder. Siffran 20 000 invånare för en kommun eller för ett område för social- och hälsovården blev ledorden. Såväl politiker som massmedia förstärkte ytterligare budskapet om tvång, som saknade grund i lagstiftningen. Speciellt i Svenskfinland och inom SFP uppstod en nästan övertydlig diskussion om att något måste göras.
Mycket tack vare att man hade skapat samarbetsorganet Region Åboland redan år 2002 och det starkt kryddade budskapet att något måste göras, skapades förutsättningarna för kommunfusionerna. Efterklokhet är alltid den största visdomen, men med facit på hand, var det ett klokt beslut. Hur skulle Åboland se ut i dag utan sammanslagningarna år 2009? Sannolikt skulle man ha flera olika modeller av samarbetslösningar mellan kommuner, vilka skulle vara svåra att överblicka.
Att de små kommunerna hade kunnat leva kvar, åtminstone fram till i dag, bestyrks av att det ännu finns 27 kommuner i Egentliga Finland, varav 18 är mindre än Pargas och 11 är mindre än Kimitoön. Gustavs, som är den minsta kommunen, har endast 930 invånare. Verkligheten har ändå förändrats under 10 år. De minsta kommunerna i vårt land producerar just ingen service i egen regi, de har blivit en form av identitetsbevarande samfund som använder benämningen kommun. De små kommunerna köper det mesta av större grannkommuner.
När vi skriver år 2029 kommer kommunkartan att se annorlunda ut, oberoende av vilka kommande reformer som lyckas eller misslyckas. Den utmanande befolkningsstrukturen och glesbygdens befolkningsminskning verkar fortgå. Åboland är bättre rustad för framtiden med dagens kommunantal, än man skulle vara, om man ännu skulle ha en lite större stad och sju små kommuner.
De åboländska kommunerna har möjligheter och utmaningar. Befolkningen har under 10 år minskat med 0,9 procent i Pargas och 7,8 procent på Kimitoön. Här gäller samma sak som på alla andra områden i vårt land, ju längre från landskapets centralort man kommer, desto större utmaningar har man med befolkningsutvecklingen. Den största hotbilden torde ändå vara antalet nyfödda, som minskar såväl i Pargas som på Kimitoön. År 2009 föddes 145 barn i Pargas, prognosen för år 2018 är 92 barn. På Kimitoön är motsvarande siffror 59 barn år 2009 jämfört med prognosen 47 barn år 2018.
Konsekvenserna av att barnen blir färre är rentav ödesdigra. Nuvarande skolnät måste granskas och olika fritidsaktiviteter upphör, då det inte finns deltagare. Det är endast en tidsfråga innan skolnätet i Åboland gällande årskurserna 7-9 måste ses över. Även framtiden för gymnasieutbildningen, speciellt på Kimitoön, är ett stort frågetecken. Det här är exempel på den brutala verkligheten, som man borde tala om, men som inte hämtar röster i kommunalvalen. Å andra sidan borde kommunerna se sanningen i vitögat, om man ska klara av att tackla dessa frågor. Ju tidigare man gör absolut nödvändiga ändringar, desto lättare går det.
De kommuner som lyckas lyfta problemen på bordet, prata om dem och fatta modiga beslut, kommer att vara vinnare i framtiden. Löser man utmaningarna, snabbt, rationellt och uppriktigt, kan man sedan fokusera på att utnyttja de styrkor och möjligheter kommunen har. Problem kan inte undvikas, men de kan lösas. Den som är kommunalt förtroendevald eller ledande tjänsteman bör beakta att man inte kan sköta sin uppgift med målsättningen att bli populär, utan genom att framföra fakta, bereda och fatta även svåra beslut. Vill man bli populär, kan man till exempel jobba på cirkus.
Åboland är en bra plats, både för året om och fritidsboende. Fritidsboendet har redan länge hämtat livskraft till Åbolands skärgård. Turismen har en roll, men den har ännu mycket outnyttjad potential. När året om befolkningen har minskat har fritidsboendet kompenserat bortfallet i företagens omsättning. Fritidsboendet kommer också att växa de kommande 10 åren och bli en allt viktigare del av livskraften. Samtidigt kommer kommunernas roll att minska. Vilken roll kommer kommunerna att ha om 10 år, år 2029? För att liva upp 10-årskalasen i Åboland, kunde det vara på sin plats med ett seminarium eller symposium, där man ritar upp olika framtidsbilder och funderar på kommunernas framtida roll.
ÅU gratulerar redan på förhand tvillingkommunerna med anledning av kommande bemärkelsedag.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.